Home and away

Idag är det fyra år sedan jag flyttade till Föreningsgatan. Totalt förvirrad och i ett kaotiskt chocktillstånd lyckades jag på något sätt hitta rätt. För min lägenheten är verkligen jag. Jag tror att detta är det boende jag har trivts allra bäst i någonsin. Jag älskar min enkla och funktionella lägenehet med den underbara balkongen. Jag gillar att det tar 8 minuter att cykla till jobbet eller 10 minuter att gå till Avenyen. Jag gillar att bo där all service finns men att kvällarna är tystare än de var i Lerum. Inom 5 minuter har jag alla restauranger, barer och affärer man kan önska sig men jag kan ändå hålla mig för mig själv om jag vill.

Och lägenheten ser ut som jag vill ha den. Genomgående färgskala, få saker, få tyger och få mattor. Rent och luftigt. Färgerna vi hade i Lerum kändes som om inredningsarkitekten gått på acid- Trica Guild grönt i hallen, terakotta o blått i köket, rött sovrum… inte undra på att jag blev knäpp. Nu är det samma milda gråa färg över allt. Mitt nya sängbord i gjutjärn passar perfekt.

Jag kommer knivskarpt ihåg hur det kändes för fyra år sen. När jorden rämnade, när planeterna trillade ner på mitt huvud. Hur ångesten rev hål i natten. Att jag har hittat hem, både fysiskt och mentalt, gör mig stolt. De har tagit tid och mer kraft än jag trodde var möjligt men fan trot.. jag är nog baske mig en bättre människa

Idag firar jag med att gå matlagningskurs. Ett glas champagne lär slinka ner. För detta är något att fira

nickels and dimes

Stora strumpdagen har varit. Det är bara att säga välkommen till strumpbyxor, stövlar och vantar. Från sandaler och skjorts till läderstövlar och strumpor på en vecka känns det som. Men jag är inte den som klagar- jag älskar skiftningarna i årstider. Efter en ljuvligt varm sommar längtar jag efter regniga dagar att kura hemma,

Hemmakurandet har märkts på mina inköp- soffan är lagad och tyget kemtvättat, nytt sängbord och nya kaffemuggar inköpta. Det nya porslinet blir Swedish Grace. Jag insåg att jag fick mitt porslin i 20 års present. Det har hållit i 30 år… wow. Men nu finns inte Rörstrands Diamant längre. Kaffe/tekopparna blir i grå/blått men resten i vitt -tallrikar, assietter, djupa tallrikar och skålar . Och inte dussin – jag har bara 6 i varje. Har jag fler gäster blir det skojigare tallrikar från IKEA eller nåt sånt. I huset hade vi ett ostindiskt porslin från 1800-talet som ”finporslin” tror vi hade 24 eller 36 av varje… Hur ofta hade vi sådana sittningar:-)

Och så drog jag upp huvudet från sanden och pratade med banken. Omförhandlade räntan på ett av lånen. Sänkte med nästan en %-enhet. Med så låga räntor blir det ju inte så mycket pengar att spara men ett par hundralappar mindre per månad.

vieux et confus

Jag börjar allvarligt bli rädd för min egen hjärna. Den är fortfarande hyfsat klartänkt ibland men minnesfunktionen skrämmer mig.

Glömd kastrull har jag ju redan berättat om. Förra veckan missade jag planet hem bara genom slarv. 5000 kr för en ny biljett tjoho. Jag tappar ord, glömmer grejer. Just nu jagar jag min telefon som jag gladeligen glömmer på hotellrummet, i loungen, hemma…

Jag glömmer namn och händelser. jag låter som min egen mormor när jag försöker förklara vem jag menar ”du vet hon, som var gift men han som var skådelspelare, han var ju son till han med håret….”

Det är inte stress- jag är lugnare än på många år. Jag gör inte speciellt mycket, min kalender är balanserad mellan jobb och fritid, mellan förpliktelser och sponantitet. Och ändå så här minnet förvirrat. Är det ålderdomen som kommer smygande….

 

Hours and minutes

Det står lite still

Kalendern är fylld med resor och fester. Hippieparty. Pingvinkalas. Valvaka. Champagnelunch. Nyårsresan till Ishotellet är bokat. Afternoon tea på Dorsia på söndag. Indien-middag med vännerna

Jobbet flyter på. Resultaten är bra. Essen Frankfurt och Tallin. Men bara en resa per vecka. Det är skönt. Få privata resor- det är ännu bättre. Nån spatur till Falkenbergs strandbad men inget annat

Men det är då det händer- uttråkningen, tristessen i mellanmjölkets land. När jag inte har några utmaningar eller berg att klättra.

energy and laziness

För tre veckor sedan slutade jag med anti-depressiv medicin. I 3,5 år har jag ätit men den senaste tiden har jag insett allt mer att det var en trygghet i medicinen mer än den hade någon symptomdämpande effekt. Så då bestämde jag mig för att sluta. När jag började var det en förutsättning för att överleva- ångesten var så stor att jag inte kunde hantera livet. Men det är bara en symptomdämpare, ingen botare. Botaren för mig är terapin men utan medicinen hade jag aldrig kommit dit.

Nu är det tre veckor sedan och jag börjar känna av effekterna. Och allt är bara till det bättre. Jag sover inte så mycket, jag har mer energi, orkar göra fler saker – ja tillbaka till den Mia som jag egentligen är och som jag vill vara. Jag vet att många njuter av att vara obokade, göra saker ad hoc och inte ha några planer. Men sån är inte jag. Full almanacka, massor av engagemang coh planer gör mig glad.

Att ha semester i en solstol, att vara hemma en hel helg… det är för mig helt förkrossande tråkigt. Jag har alltid haft dåligt samvete för att jag är sådan när alla säger- du måste vila på semester, du måste ta det lugnt. Men nej det måste man inte alls, en vuxen kvinna  kan följa sin egen intre röst

Flugzeuge und hotelzimmer

1 september. Sommaren är officiellt över. Sista semesterdagen var i fredags- jag har ju haft ledigt alla fredagar sedan midsommar (fast skall jag vara riktigt ärlig har jag jobbat tre fredagar sen i påskas. Helgdagar och semester har tagit resten). Jag tar ju bara tre veckor sammahängande men har ju rätt mycket mer att ta ut (6 veckor semester o så ca 2 veckor extratid) så jag tar i princip alla fredagar . I fredags röjde jag lägenheten- bonade golv, tog ut mattor o sånt där trist. O sen plockade jag svamp. Hur mycket karljohan som helst o fika i en solig skogsglänta.

Men idag är det över. Nu är jag tillbaka i rutinerna- tidiga mornar, flygplatser, hotell och ett glas sekt i loungen. Frankfurt idag, Essen nästa vecka. Och förvånande nog Tallin veckan efter och Belgrad i oktober.

Men det blir förhoppningsvis inte så många resor. Har inte mer än 6 stycken fram till jul. Prisa gud:-)