Faim et soif

Jag försöker hålla en linje i den mat jag äter. Absolut inga dieter eller konstigheter. Utan mat blir jag en sur en.

Det jag försöker vara trogen är att äta så ren mat som möjligt. Så mycket som möjligt som jag plockar eller odlar själv. Så mycket ekologiskt som möjligt.  Jag lagar all mat från grunden, få halvfabrikat och inga smaktillsatser.

Jag köper aldrig take away-mat, antingen lagar jag själv eller så äter jag ute.

Just nu är det nypon som är min passion. Gott, nyttigt och bra mot onda leder och andra inflammationer. Köper torkade nypon och gör mjöl av. Kokar världens enklaste nyponsoppa- nyponmjöl, vatten citron o honung. Det blir kalasgod frukost. Jag har också plockat nypon och gjort puré som ligger i frysen

Annars var ju höstens passion att göra äpplemos. Så goda äpplen, så lätt att göra. Just nu är kylen full och jag delar ut äpplemos till höger och vänster.

Just nu läser jag bloggen Food pharmacy om mat som hjälper kroppen. Grymt spännande och intressant

20161007_150113

Freaking cold and bloody hot

Idag är den dag jag insett att jag är gammal. Fan så gammal. Vaknar under natten med den första riktiga vallningen. Genomsvettig, mardrömmar och gråtfärdig. När jag vaknar är det första jag hör på radion att det är Klimakteriets dag… Nähä….

12935000_259139171091034_733699966_n

Till läkare. Undersökning av knät. Atros… hur låter inte det som om jag var 90 år. Slitna brosklager efter 30 år av krossade knäskålar. Medicin, röntgen och sjukgymnastik. Men det blir inte bra tills dess att man byter ut knät. O det är lite risky.

Förra veckan hände något som händer ovanligt sällan. Någon kom igenom mitt skal. Min kloka väninna säger att det var för att han var 20 år yngre o att han bor i Holland. Då var det riskfritt att öppna upp.

Positiv och negativ

picture_of_schopenhauer-231x300

En av vår tids stora problem är att vi tror att vi kan påverka allt. Vi kan göra klassresor, vi kan operara våra kroppar till andra former, vi kan tänka positivt så ändras vår framtid. Men så enkelt är det ju inte. Livet kan gå åt helvete än då. Eller bara gå emot oss. Eller inte gå som vi vill. Äktenskapet kan gå i kras, knän kan krossas, karriären kan gå i stå ändå. Och om vi tror på att vi kan påverka allt betyder det ju att vi inte varit tillräckligt bra om vi inte lyckas. Altlså blir de vårt fel om vi misslyckas, vår självkritik ökar och vi gör oss mindre. Att tänka negativt betyder inte att man förminskar sig själv men man inser sina begränsningar och vad man kan utveckla.

Barbara Ehrenreichs har skriviten underhållande bok som heter ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Hon skriver om sina idéer om  hur positivitetshetsen kan användas för att döva människors rättmätiga ilska över orättvisor. Vi har alltså bllivit glada och mesiga människor som inte tar ställning för det vi tror på.

I morse hörde jag hur studieförbundet Sensus i Göteborg skall ha en kurs i negativt tänkande. Tyvärr är den fullbokad så jag kan inte gå men hur spännande låter inte det. Mindfulness, quick-fix och depressionerna i hälsohetsens spår en föreläsning.

Våga tänka negativt, våga ta ställning, låt inte ytliga fånerier ta över det analytiska tänkandet!

Calme et Colère

arg_79606941_156676024

Idag slog det mig… jösses så vuxen jag blivit. Jag kan hantera min ilska. Låter den inte ta överhanden men inte bli en mes. En intressant och självhöjande känsla.

Jag jobbar ju med tyskar. Och jag jobbar på en huvudkontorsfunktion. Mitt senaste projekt är att integrera en lokal process i det lokala tyska bolaget. De skall göra samma sak som alla andra bolag gör. Låter ju bra o smart eller hur. Vi har planerat och projekterat i 18 månader. Budget fick jag i veckan. Då skriver nån tantaluring ett brev om att det inte är bra. Trots att vi pratat, workshoppat, delat med oss planer under det senaste året.

Jag blev naturligtvis skitarg. Jag hatar när de för ett gerillakrig. Visst – jag vet att de inte vill vara med men att sinka är falskt och fegt. Jag ringde min assistent o muttrade. Kollade lite fakta. O sen när jag hade möte med de berörda var jag trevlig o planerade men vek inte en tum. Det gick så bra att assistenten ringde o sa – fasiken va bra.

Kontrollerad ilska. Inte skälla, inte förnedra men fan inte ge sig. Mitt nya koncept:-)

Hemgjort och fabriksproducerat

delbarestivale

Som vanligt får jag husmorsanfall under hösten. Jag har skördat basilikan och frusit in en massa pesto. Jag har plockat äpplen och kokat äpplemost en masse samt torkat äppleringar. Plommonconfit, jordgubbsmarmelad och nyponpuré. Torkat lagerblad och frusit in rosmarin

Jag när en dröm av att bli självförsörjande. Kanske är det så jag skall leva mitt liv på en liten gård fylld med äpplemos i vackra burkar. O jag går omkring och ser ljuvlig ut i rutigt förkläde.

Har gjort och att göra

Jag har inget bucketlist- inga saker jag måste göra. Ingen bekräftelse när saker är gjorda. Men jag är rastlös och otrygg.

Jag har tagit ett beslut- att sluta vara rädd. Att vara rädd för att inte kunna. Att vara rädd för att misslyckas. Att vara rädd så jag bestämmer mig innan jag ens försökt. Sån har jag ju alltid varit tidigare. Inte vågat testa eftersom jag säkert kommer att misslyckas. Inställningen har kommit med modersmjölken. Lägg till att jag alltid varit styrd av duktigflickasyndrom samt tjock och klumpig.

Men sen 2011 har jag bestämt mig för att jag inte vet om jag kan innan jag försökt. Golfen går ju så där men spelar ibland. Uselt handikapp men vem bryr sig. Skridskoåkningen gick åt pipan- jag kan verkligen inte. Dykningen skrämde mig. Körsången är underbart. Paddlar gör jag ibland

Det senaste är crawlkurs. En urusel simmare är jag men baske mig… efter tre lektioner så kunde jag ta ETT bra tag. Roligt som sjutton är det. Simmar 0700 på fredagarna. Bara en sån sak att få energi en fredagsmorgon. Längtar redan tills nästa fredag

untitledBara en nackdel… man måste ha badmössa

Too much and too little

20160908_200117

Egentligen en bra helg, Inte många måsten men tillräckligt mycket för att inte bara vara hemma.

Gick hem tidigt i fredags. Trött efter release på jobbet o simträning. Slappade o sov middag. Lördag i hemfixets tecken. Kokade äpplemos o torkade äppleringar. Gjorde ärenden på stan. Avslutade med vin på Juan Font och musikal på Stenhammarsalen- The full monty.

Alla kvällar som jag längtar hem. Som jag smiter från jobbet. Som jag struntar i att träna. Som jag ljuger o säger att jag är upptagen bara för få vara hemma själv. Men när söndagen blir helt obokad. Ingen golf, ingen fika. Då blir jag rastlös o stressad. Vad är det för fel på mig. Jag tar mig inte samman och cyklar till Amundön. Inte ringer jag och bjuder in mig. Nej jag tycker synd om mig själv, att jag är ensammast i världen. Inget händer i mitt liv.