Månad: oktober 2010

Eat, love, pray

Vilken fantastisk lördag det blev. Dammiddagen med SATC-tema var perfekt. Dukningen var underbar i svart och rosa. Bordsplaceringen rolig. Maten suverän. Drinkarna väldigt goda. Vinet svalt, gott och väldigt lättdrucket. Frågesporten var så rolig. Priset var väldigt gott. Jag skrattade mig igenom ett härlig kväll, som blev en sen natt som blev en tidig morgon. Tur att det var en extra timma för jag var trött och aningens sliten efter att ha sippat (nja… snarare hällt i mig) Cosmos.

Söndagen blev bra och hems. Promenerade till en möbelaffär och hämtade mitt nya soffbord. Träffade mamma, hennes man och Knut. De följde med hem för lunch. Stekte plättar så det osade i hela huset. Skruvade ihop bordet och är väldigt nöjd med resultatet.

Läste ett inlägg ex maken gjort på Facebook och insåg att han har en vardag. En vardag utan mig. Dricker champagne utan mig. Lever ett liv utan mig. Jag skall verkligen försöka ta bort honom som vän men just nu klarar jag inte det. Men jag vill egentligen inte veta vad han gör. Det är en process att få ur honom i livet som bara börjat men som känns så svår. Jag bävar för den dagen jag möter honom på stan med sin nya flickvän. Inte för att jag vet om det finns någon, jag har mina misstankar (de har jag haft ett längre tag men om de stämmer vet jag inte. När jag tänker tillbaka hade jag dem redan före uppbrottet men det kan vara min osäkerhet som spökar) Jag hoppas att det inte är den jag tror att det är men magkänslan säger något annat)

Avslutade kvällen med bio. Julia Roberts i Eat love pray. Vacker film men den kändes inte i hjärat.

Nu skall jag ladda för en vecka med resa till Wien, träning, lunchdate och mikrovågshämtning, Kanske blir det IKEA på fredag. En vecka jag skall försöka överleva för exmaken fyller år på onsdag och har sin bal på lördag- den jag inte är bjuden på (sa hon bittert och med oginhet. Och inte skäms jag för det heller…).

Annonser

Miranda goes Suburbian

Fredagskänslan har infunnit sig. Lite gladare lite lugnare.

Sötaste tonårs A mejlade efter lunchen vi hade igår ”Jag saknar dig. Det är så tyst och tomt i huset utan dig” … Man kanske inte är så himla dum i alla fall. Sen hade jag middagsdejt igår. Inte med hr C utan med världens babe. Baby Siri och jag käkade middag. Pasta och titt ut stod på schemat:-) En perfekt combo om du frågar mig.

Snälla målaren kom förbi i morse och tapetserade en liten bit som blev otapetserad när jag bytte elskåp. Sånt gillar jag. En massa jobb är avklarat. En hel del kvar men lite är gjort åtminstone. Dagen skall avslutas med after work tillsammans med bekanta. Champagne står på menyen. Hoppas inte ex maken kommer- det är gemensamma vänner och jag vet att han var inbjuden. Jag vill verkligen inte träffa honom, jag behöver samla kraft för att överleva och han tar energin från mig. Först skall jag ta mig igenom nästa helg, sen skall jag samla kraft. Så småningom skall jag träffa honom. Vi behöver prata men inte nu. Han frågade om vi skulle fika på stan på lördag? Nu är jag i och för sig upptagen men aldrig att jag skulle möta honom offentligt… fan jag gråter ju varje gång. Sitta på fik mitt bland alla shoppande människor och gråta. Inte för mig tack. Han har ju ”moved on” så han ser väl inte att jag fortfarande är i sorg och just nu har jag inte lust att förklara det för honom om han inte begriper sjhälv.

I morgon kommer sötaste Catti för att inreda min hallgarderob. Den är i fullkomligt kaos. Sen kommer tonårsMalin för att äta lunch. Och så är det dammiddag i morgon kväll. Temat är Sex and the city. Så Miranda goes Suburbian… eller Mia i svart klänning skall till Lerum:-)

På söndag skall jag hämta mitt nya soffbord. En rippoff av familjen Å, även om mitt är den mindre modellen. Mamma o hennes man kommer på fika- plättar då med… Sen hoppas jag kunna avsluta med bio. Julia Roberts- eat love pray.

Kära dagbok

Jag borde egentligen skriva dagbok för att komma ihåg. Komma ihåg hur jag känner mig, vad jag tänker på och vad jag vill. Mina minnesbilder ändras så mycket att jag glömmer vilka tankar jag hade. Men bloggen får bli min dagbok istället, kanske kan jag komma ihåg hur min glädje har känts, hur min sorg förlamar eller vilka drömmar jag har  om framtiden.

Mestadelen är jag förvirrad. Glad och nyfiken ena sekunden, ledsen och nere i mitt avgrundshål andra. Klassisk depressionssymptom.

Igår var det en sådan dag. Så glad över att elektrikern äntligen kom. Alla fel är fixade. Lampor funkar, uttag är lagade och elskåp är bytt. Sen kom papper från Alingsås tingsrätt om att äktenskapsskillnadspapprena kommit in. Utan min påskrift i och för sig. Nu är det registrerat. Så försvann marken under fötterna igen. Kanske hoppas jag på halmstrån fortfarande fast jag borde veta att ex maken ALDRIG ändrar sig. Inte om något. När dessa halmstrån brister så inser jag mer och mer att det inte finns någon återvändo.

Vilken idiot jag är som efter fyra månader inte insett det, men hjärtat förstår inte det som förnuftet inser

Tummhållning

Idag är det dags för kvalificerad tummhållning. Kommer elektrikern eller inte? Skall jag äntligen kunna sätta upp en taklampa i hallen? När jag pratade med honom i måndags sa han ”jag kommer under förmiddagen”… Det måste väl vara extremt precist för att vara en hantverkare….

Förhoppningsvis kommer jag i kväll ha lampa i hallen, ljus över diskbänken och uttag som fungerar. Och mitt skrivbord har äntligen kommit så det skall hämtas ikväll. En hall i ordning väntar. På lördag kommer Catti för att styla min hallgarderob så det bir struktur på den. Det skall bli så spännande att se hur det funkar.

De senaste dagarna har varit riktigt bra. Inte glada men lugna. Tills igår. Då kom ett bakslag. Jag vet inte varför det blev igår men jag var bara ledsen. R fyller 50 på onsdag och jag köpte födelsedagspresent till honom. Kanske var det därför. Kanske för att han har sin bal nästa vecka och jag inte är välkommen. Kanske för att jag inte kommer ihåg hur det var att bo i Suburbia. Det är som de 6 år jag bodde där är bortsuddade eller åtminstone i ett töcken. Mina tankar har ändrat sig de senaste dagarna, min analys har blivit lite annorlunda. Jag är fortfarande inte arg men jag börjar närma mig irritation.

Igår, idag och i morgon

Igår skulle jag gjort en massa saker men hade en lugn och skön morgon istället. Lyssnade på radio, åt frukost och skruttade omkring, Inte ens rastlös, inte ens massor av måsten… Cyklade iväg för att fika med Anders- en gammal vän. Han och hans sambo bor i närheten. Lång och mycket trevlig fika på Husaren i Haga. Politik, kärlek och champagne avhandlades i ett rasande tempo.

Sov middag innan väninnorna kom på middag. Kantarellsoppa, hembakt knäckebröd och vispat smör med smak av rosmarin. Gott franskt rödvin. Äpplefromage med kaksmulor, följt av kaffe och choklad. Prat och skvaller avslutade kvällen. Så nice.Veckan skall tillbringas på kontoret, det behövde jag så inte högarna växer mig över huvudet. En coctailblandning av andra saker att göra – Träna, hämta skrivbord, laga mobiltelefon, cytologprov och frisörsbesök. Och förhoppningsvis ett besök av elektrikern på onsdag… fast det tror jag inte på förrän jag verkligen ser honom i hallen. Jag har utvecklad en allvarlig hantverkarfobi….

Återerövring av verktygslådan

Jag har alltid fixat saker själv. Lagat, renoverat och fixat. Trots att jag läst om fenomenet, skrattat åt det och konstaterat att ”så skall jag ALDRIG bli” så blev jag sambo-handikappad. Jag lämnade alltså makten över verktygslådan till ex maken. När han sa att jag inte kunde måla så slutade jag. När han kunde mer och bättre så gav jag upp att försöka.

Nu har jag tagit makten över verktygslådan igen. Jag målade ett sängbord, renoverade köksbordet och målade det. Jag har satt upp kabelrännor så att det inte finns några lösa sladdar. Jag har fixat dörrhandtag och låsbleck.  Jag har skruvat fast krokar med min lilla ljuvliga borrmaskin. Igår slipade jag ner en list som satt ivägen för sovrumsdörren. Fan va jag är händig!

Nya ljud

Vaknar okristligt tidigt för att vara en lördagsmorgon. Jag har lärt mig ett nytt ljud här i lägenheten- regn mot balkongräcke i aluminium. Det är inget behagligt ljud. Det är ett ljud man vaknar av… Inser när jag vaknar av ljudet att det inte blir någon golf idag. Det får bli gym istället. Inte tänker jag frysa och bli våt frivilligt idag. Varm o svettig på spinning istället. Som om det var så himla mycket bättre:-)

Snart är det tvättid och lite städning som gäller. Ofattbart så smutsigt det blir här. Byggdammet bara hoppar ur hörnena (ser konstigt ut.. hörnena… säger man verkligen så?). Att ha vita strumpor är inte att tänka på så det är bara fram med moppen igen.

Veckans inköp blev en adventsljusstake. Cement från Dixie. Den andra blev kvar i förorten. Så snygg att jag nästan ser fram emot advent. Annars har inte advent och jul stått på favvolistan precis. Det är inget jag ser fram emot i år. Men bokade resa till Wien över trettondehelgen. Passar på att fylla år där. Inte för att jag riktigt vet vad jag skall göra där- kanske hälsa på tonårs A i sitt skidparadis eller pricka av ett nytt land genom att ta tåget till Bratislava.

Igår spikade jag upp lite tavlor. En i sovrummet- ett gammalt oljetryck med bibliskt motiv. Älskar tavlan. Den kommer från gamla gården och när vi delade saker var det den första sak jag valde. Inget värde men underbart nostalgisk. Två oljemålningar kom upp i vardagsrummet. Hallen får vänta tills skrivbordet kommer och att det finns el (håll tummarna för att nya elektrikern kommer på onsdag. Annars blir det woodoo…)

Tvätt och städ. Veckohandling. Träning. Fika med mamma. Och bowlingdejt i kväll.