Månad: februari 2011

Inget att säga

inget att känna.

Livet går på. Jag jobbar, träffar vänner o festar lite. Men jag känner inget. Inte sorg längre men inte heller glädje.

Jag väntar på att våren skall tina upp själen

Nedslag i helgen

*tränade kettlebells i fredags lunch. Lät som en 90 åring när jag reste mig från mötet på eftermiddagen. Träningsvärk låter…
*hämtade teaterbiljetter. Skall på premiär 25 mars. Min favorit Peter Apelgren spelar i en pjäs som har premiär då.
*kollade in Camilla Thulins nya klänningar på Ingrid N. Snygga modeller men storblommiga tyger. Inget för mig.
*var på after work. Det är kul att träffa gamla bekänta. Slutsats.. man blir onykter av 5 ginochtonic
*det sägs att dammråttor är änglarnas tofflor. I så fall är mina änglar i dinosauriestorlek.
*Bar Italia är stans bästa kaffebar
*Lördagsmiddag med väninna är trevligt. Mat, vin och BBC klassikt kostymdrama på TV. Bra combo
*Det är kul att ha marmeladfabrik
*Det är inte kul att åka till Tyskland på söndagskvällar

På väg mot snöstormen

Fredag morgon och på väg mot Stockholm. Några dagars ledighet och några dagars jobb.

Idag börjar jag med att äta lunch med min syssling Karin. Hon jobbar på Riksdagen så vi skall ses där. Sen tar jag bussen till Roslagen. Om nu bussarna går. Dags att hälsa på min gamla skolkamrat från Frankrike- Åsa. Hon har hästar och får på sin gård så det blir lite lantliv.

Ner till stan på lördag för att titta förni Årsta och Ulla. Middag på stan förhoppningsvis. Ulla har förvisso världens coolaste spis men hon är inte så bra på att använda den… Söndagsmiddag på Djursholm innan det blir Stockholm igen på måndag. Work shop på handels måndag o tisdag. Och förhoppningsvis lite champagne på måndag

Trevlig helg

Ring

Jag kände mig naken utan mina vanliga smycken. Förlovningsringen åkte ju i havet, vigselringen åkte av. Även om vigselringen inte ser ut som en vanlig vigselring ville jag inte ha den på mig. Den enda ring jag har kvar och använder är vapenringen och det kändes lite torftigt. Gulringar från tidigare liv kändes inte heller rätt. Så från att ha använt rödguld och safirer har jag numera bytt till andra favoriter- vitguld och diamanter

Men inte längre… nu har jag hämtat min nya ring. Vitguld med 13 små diamanter strösslade över ovansidan. En gammal vitguldsring användes tillsammans med 5 små diamanter jag fått från mamma. Resultatet är inte dumt alls… Bild kommer när jag lyckats överföra den.

Och inskriptionen… Så klart… QoFE 2011

Man behöver inte tacka ja till alla danser liver erbjuder

Idag pausade jag från kontoret. Åkte till Eriksberg för ett kortare mässbesök. Lite gratislunch och en inspirationsstund med Mark Levengood. Kanske inte så mycket klokskap att bära med sig hem men många goda skratt för stunden.

Det som jag fick med mig var att välja ut det som stärker och glädjer- man behöver inte tacka ja till alla danser livet bjuder upp till.

Minnen

Jag vet att jag sagt att mitt mål är att jag så småningom skall komma ihåg de åtta åren med exmaken som ett vackert minne men den tanken blir allt mer främmande. Finns det verkligen något som har varit värt all smärta och sorg? Vad har jag fått med mig från det här egentligen?

Inga gemensamma vänner som kom från hans sida har sagt att de vill ha kvar kontakten med mig. Snarare har de totalt frusit ut mig. Jag har inte pratat med någon sedan i somras. Jag har ingen kontakt med hans familj (med ett undantag naturligtvis), ingen kontakt med grannar från suburbia.

Har jag blivit en bättre människa av vår tid tillsammans? Nej egentligen inne. Jag har blivit mer självkritisk, fått sämre självförtroende och tror inte alls lika mycket på min förmåga längre. Jag har fått lära mig att jag pratar för mycket, inte lyssnar tillräckligt, har för många åsikter, inte har vänner som duger som familj, bryr mig för mycket, är för ordentlig eller vad det nu har varit

Jag önskar att jag gjort ett annat val för åtta år sen. Att jag hade valt den andre som fanns i mitt liv då. Inte för jag vet vad som hade hänt men det känns som det hade varit ett bättre val. Då var jag 38, jag hade fortfarande valet att skaffa barn. Det valet gjorde exmaken åt mig så det blev inga. Nu är det för sent.

Bitter? Ja självklart. Och det skäms jag inte för det minsta

Men jo… något ovärderligt har jag tagit med mig. Kontakten med tonårsA o student F. Och mina BT-vänner

Satan i gatan

Jag är arg.
Riktigt jävla förbannad. Skitsur. Så där jag-skall-slå-honom-på-käften-arg.

Äntligen.

Vi är båda bjudna på ett kalas i helgen. Jag har tackat ja, han har tackat ja. Han tar med sig flickvännen. Men han kunde inte ha den goda smaken att informera mig. Att det kanske skulle kunna påverka mig. Jag har inte träffat honom sen oktober, han kanske skulle kunna tänka att jag behövde lite förvarning. Men nada, inget, nothing.

Nu har jag tackat nej- det kanske är fel men jag vill inte träffa honom eller dem för första gången inför alla människor