Månad: juli 2010

Nytt blad

En massa pengar fattigare men en lägenhet rikare. Föreningsgatan 3a blir min nya adress från och med den 24 september. Igår skrev jag på avtalet. Spännande men också skrämmande definitivt.

Så är ni pigga på att tapetsera eller fika på balkongen… dörren är alltid öppen

Sommarlov

Jag ser att det pågår en sommar utanför men lyckas inte ta in den i hjärtat. Det är som det är en kuliss framför mig. Sol, vacker utsikt och glada människor bara ser ut som yta.

Jag börjar mer och mer inse att det inte finns någon återvändo. Han kommer inte att ångra sig. Jag måste förstå detta men det vill inte gå in i tankarna.

Igår hade jag en dyster dag. Vädret passade, det verkligen öste ner. Jag bläddrade i vårt bröllopsalbum… hur kunde den känslan av total enighet försvinna. Jag hoppas att jag snart hittar känslan över att vara glad att jag fick vara med om det men just nu finns inte det. Hade jag inte mött honom hade inte allt gjort så ont.

Omhändertagen

Semestern har börjat. Allt blev ju annorlunda. Han har åkt till Grekland för att segla (med den båten vi skulle köpa andel i tillsammans. Jag blev så förbannat ledsen när han köpte andelen själv. Det var ju vårt projekt…)

Jag har blivit omhändertagen. Familjen M tog hand om mig på Resö. L o M tog hand om mig i Dalsland. Vin och prat. Utflykt och axalar att gråta mot. Nu åker jag till Falsterbo för att bli omhändertagen av familjen J. Golf, bad och champagne.

Sorgebok

Det gör bara mer och mer ont. Det har gått två veckor och jag börjar inse att det inte finns någon återvändo. Sorgen har sjunkit in mer och mer. När han igår sa ”nu börjar det kännas bättre, jag är på väg att ta tag i mitt nya liv” tog sorgen ett rejält tag om mitt hjärta.

 Jag är ju bara på väg  in i förtvivlan och han är redan på väg ur.

När slutar det

När slutar mardrömmen och jag kan vakna upp och se att allt är som vanligt

När slutar det göra ont

När är det slut på tårarna

När slutar jag drömma om att han skall ändra sig

När kan det nya livet börja

Paris

Tre bra möten i Paris. Grymt varmt, 30 grader och svettigt. Jag lyckades hitta tillbaka till franskan till den milda grad att jag till och med grälade på en taxichaufför för att han körde fel. När jag kom till flygplatsen var det värsta kalabaliken. En kvaraglömd väska från planet frånJeddah gjorde att de stängde av hela terminalen, det välde in soldater med automatkarbiner och vi var tvugna att utrymma.

Nu väntar en helg i stan. En väninna är på besök från Stockholm och en annan har 50-års kalas.

Tid

Fjärde dagen i Paris. Lite tid för tankar men det är fortfarande sorgen som är överväldigande. Men de praktiska tankarna finns där… var skall jag bo? Skall köpa lägenhet men var? Och när? Hur länge skall jag vänta när inga lägenheter är perfekta.