skilsmässa

Ab vs andetag

Jag tänker. Tänker mycket.

Bloggen har haft två faser:
1 familjelivet i förorten
2 frånskild

Kommer jag tillbaka så blir det när jag nått nästa fas- det nya livet. Inte saknaden efter det gamla, inte sorgen efter något förlorat. Jag orkar inte tänka de tankarna längre. När jag förstått vad jag skall göra med livet i nästa fas återkommer jag. När jag fått ro återkommer jag

Ab vs avundsjuka

Som ni vet önskar jag av hela mitt hjärta att jag hade lämnat mitt gamla liv bakommig. Att jag inte tänkte på det längre, inte sörjde o inte saknade. Av hela mitt hjärta önskar jag ju att det var ogjort, och om så inte var fallet, att jag hade glömt bort det. Men så är det ju inte. Ständiga påminnelser om hur jag önskar att mitt liv var men inte längre är (o nej.. missförstå inte, jag vill under inga omstädnigheter ha tillbaka exmaken. Han är en klumpig oempatisk snobbistisk och elitistisk man)

Och ändå får jag ont i hjärtat när han o hon har kalas. Några av mina bekanta var där. Inga vänner så vitt jag vet. Eller att de varit på event där inte jag varit bjuden. Jag blir så där barnsligt avundsjuk. Och så skäms jag

Jag vet att jag borde sätta på min lista saker som är bra- relationen med Snygg A och StudentF, mina vänner, mitt jobb, min ambition… Men det räcker inte. Det är det som gör livet så surt. Jag vill ha mer, kanske vill jag ha allt.

Och det som gör livet surt, gör att jag inte njuter av det jag har. Att jag har ett bra liv…

 

Det krävs tanketid nu

Ab vs så jäkla trött på allt

Totalt förvirrande tankar idag.

Jag är nere på noll igen. När slutar den här bergodalbanan egentligen. Jag var inte intressant för dejten. Inte för att han var perfekt eller ens ok, men jag vill vara den som väljer. Jag vill duga för någon, betyda någon för någon.

Det är något som ändrats så mycket. Tidigare brydde jag mig inte om vad människor tyckte. Nu betyder andras åsikter allt. Jag brydde mig inte om hur jag såg ut, nu är varenda kilo viktigt. Tidigare var inte tvåsamheten viktig, just nu känns det som det är det mest viktiga i livet.

Fan va jag är trött på mig själv.

Huset i suburbia är sålt. Så skönt, då är det min gata igen. Skall vi ha gatufest där i juli:-)

Ab vs sista dagen

Idag är sista dagen för dessa. Jag träffade min läkare o vi pratade lite om hur året varit. Att jag inte kan förstå att jag är samma människa som då. Om den stora sorgen, om ångesten och tankarna på att avsluta. Nej jag är inte lycklig men jag överlever och jag tror på en framtid. Vilken typ av framtid vet jag inte men jag är inte lika rädd för den

Ab vs franska herdinnor

Igår var jag på min sista gruppterapi. Det är svårt att känna vad det givit men i det hela är jag ju lugnare nu så kanske har det hjälpt till. Nu skall jag fundera på hur jag skall fortsätta. Nu skall jag lämna sorgebearbetningen bakom mig och istället titta på vem jag är, varför jag vill vissa saker och hur jag kan förbättra mig. Visst kan det bli i perspektivet av partner men lika mycket hur jag agerar i arbetslivet och som vän eller familjemedlem

Jagar den duktige men ack så oplanerade snickaren. Det är under att hantverkare kan tjäna pengar med tanke på att organisation och rationalitet inte verkar vara ett signum. Jag funderar på att göra om i sovrummet lite. Min lilla soffa och kuddarna bakom sängen är klädda i ett grafiskt mönstrat 50-tals inspirerat tyg. Färgerna är grått, vitt och rött. Det hade jag med mig från Suburbia så jag vill gärna byta ut det. Men vad skall jag ha istället? Färglatt randig sammet från Sonia Rykiel? Eller klassisk fransk toaile med lite herdinnor?

Ab vs huvudet

Idag är jag förvirrad. Försov mig. Helt ok om jag inte vaknat av att hantverkarna stod i hallen. Det passade inte alls in i mina drömamr:-) Aningens förvirrad efter det…

Pratade med min doktor i måndags. Jag fortsätter med medicinen ett tag till. Kanske hinner mardrömmarna och tårarna försvinna lite mer innnan jag slutar äta dem helt.

Ab vs uppförsbacke

Dagens låt blir en Lars Winnerbäck sång… det trodde jag aldrig skulle hända. Han tillhör ju inte mina favoriter precis

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
 Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
 Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Men det snurrar mycket nu. Har minskat medicinen med 2/3 och det märks. Jag sover inte, gråtattackerna kommer allt oftare och ångestklumpen växer. Jag känner ingen glädje eller inspiration. Svårt att koncentrera mig. Ibland, inte alltid.

Det finns två scenarion– ett är att det är avtrappningen som gör det. Att det är ett övergående stadium. Precis som många får när de börjar med medicinen. Eller så har jag bara skjutit upp läkandet med medicinen. Den har inte botat bara tagit bort symptomen och det sjuka finns kvar. Då skall jag alltså försöka reda ut det…

 

Ab vs lördagsTV

I lördags såg jag på TV. Stjärnorna på slottet. Louse Hoffsten som huvudperson. Hon pratade om sin skilsmässa, jag tror att det var 1995. Hennes man lämnade henne. Trots att det var närmare 20 år sen grät hon när hon berättade. Trots att hon träffat sin stora kärlek efter det, trots att hon har ett barn, trots det var smärtan fortfarande stor över att bli lämnad.

Så jag kanske inte skall skämmas över att jag gråter ibland. Jag kanske inte skall lyssna på exmaken som säger att han att han inte förstår att jag fortfarande är sörjande.

Men för att dra nytta av den erfarnehet jag trots allt har skall jag börja i en grupp i min församlingskyrka. En psykolog leder och temat är ”efter separationen”. Lärdomar, att inte fastna utan gå vidare. 23 januari börjar det och det skall bli så spännande

Ab vs såpopera i livet

Jag trodde jag var ensam som kände att mitt liv var som en såpopera. Men inser ikväll att jag inte är det. Min goda vän Fru R har fått samma erfarenhet. Fyra barn, boende i the fancy omrråde i Storstaden, make som lämnade henne i september. Nu har hennes exmake blivit ihop med hennes kusins ex. En dam exmaken hade till bordet på deras stora party de hade när de var gifta….Vad är det med medelålders män?