Månad: september 2016

Calme et Colère

arg_79606941_156676024

Idag slog det mig… jösses så vuxen jag blivit. Jag kan hantera min ilska. Låter den inte ta överhanden men inte bli en mes. En intressant och självhöjande känsla.

Jag jobbar ju med tyskar. Och jag jobbar på en huvudkontorsfunktion. Mitt senaste projekt är att integrera en lokal process i det lokala tyska bolaget. De skall göra samma sak som alla andra bolag gör. Låter ju bra o smart eller hur. Vi har planerat och projekterat i 18 månader. Budget fick jag i veckan. Då skriver nån tantaluring ett brev om att det inte är bra. Trots att vi pratat, workshoppat, delat med oss planer under det senaste året.

Jag blev naturligtvis skitarg. Jag hatar när de för ett gerillakrig. Visst – jag vet att de inte vill vara med men att sinka är falskt och fegt. Jag ringde min assistent o muttrade. Kollade lite fakta. O sen när jag hade möte med de berörda var jag trevlig o planerade men vek inte en tum. Det gick så bra att assistenten ringde o sa – fasiken va bra.

Kontrollerad ilska. Inte skälla, inte förnedra men fan inte ge sig. Mitt nya koncept:-)

Annonser

Hemgjort och fabriksproducerat

delbarestivale

Som vanligt får jag husmorsanfall under hösten. Jag har skördat basilikan och frusit in en massa pesto. Jag har plockat äpplen och kokat äpplemost en masse samt torkat äppleringar. Plommonconfit, jordgubbsmarmelad och nyponpuré. Torkat lagerblad och frusit in rosmarin

Jag när en dröm av att bli självförsörjande. Kanske är det så jag skall leva mitt liv på en liten gård fylld med äpplemos i vackra burkar. O jag går omkring och ser ljuvlig ut i rutigt förkläde.

Har gjort och att göra

Jag har inget bucketlist- inga saker jag måste göra. Ingen bekräftelse när saker är gjorda. Men jag är rastlös och otrygg.

Jag har tagit ett beslut- att sluta vara rädd. Att vara rädd för att inte kunna. Att vara rädd för att misslyckas. Att vara rädd så jag bestämmer mig innan jag ens försökt. Sån har jag ju alltid varit tidigare. Inte vågat testa eftersom jag säkert kommer att misslyckas. Inställningen har kommit med modersmjölken. Lägg till att jag alltid varit styrd av duktigflickasyndrom samt tjock och klumpig.

Men sen 2011 har jag bestämt mig för att jag inte vet om jag kan innan jag försökt. Golfen går ju så där men spelar ibland. Uselt handikapp men vem bryr sig. Skridskoåkningen gick åt pipan- jag kan verkligen inte. Dykningen skrämde mig. Körsången är underbart. Paddlar gör jag ibland

Det senaste är crawlkurs. En urusel simmare är jag men baske mig… efter tre lektioner så kunde jag ta ETT bra tag. Roligt som sjutton är det. Simmar 0700 på fredagarna. Bara en sån sak att få energi en fredagsmorgon. Längtar redan tills nästa fredag

untitledBara en nackdel… man måste ha badmössa

Too much and too little

20160908_200117

Egentligen en bra helg, Inte många måsten men tillräckligt mycket för att inte bara vara hemma.

Gick hem tidigt i fredags. Trött efter release på jobbet o simträning. Slappade o sov middag. Lördag i hemfixets tecken. Kokade äpplemos o torkade äppleringar. Gjorde ärenden på stan. Avslutade med vin på Juan Font och musikal på Stenhammarsalen- The full monty.

Alla kvällar som jag längtar hem. Som jag smiter från jobbet. Som jag struntar i att träna. Som jag ljuger o säger att jag är upptagen bara för få vara hemma själv. Men när söndagen blir helt obokad. Ingen golf, ingen fika. Då blir jag rastlös o stressad. Vad är det för fel på mig. Jag tar mig inte samman och cyklar till Amundön. Inte ringer jag och bjuder in mig. Nej jag tycker synd om mig själv, att jag är ensammast i världen. Inget händer i mitt liv.

Show up and disappear

Jag vet inte om det är en snabb titt eller om det är en come back men jag har saknat att skriva riktiga meningar. Instagram är riktigt inte för mig.

Så kanske är detta ett försök att skriva dagboken på riktigt. Jag har saknat det men också skytt tanken att skriva. Det händer ju inte så mycket i mitt liv. Samma jobb som de senaste 10 åren. Fortfarande singel. Fortfarande gråhårig o tjock. Inte har jag blivit 1,80 heller. Men det kanske det som är livet. En av mina diskussioner handlar ju om att göra sitt bästa eller att vara good enough. Jag vill inte nöja mig med good enough, det är inget att eftersträva. MEN det viktiga är att jag vill vara så bra jag kan vara- inte tävla med andra. Där har jag landat i mina tankar

Nu väntar en lugn helg. Handla o hänga i soffan i kväll. Vin o mat på favoritbaren följt av musikal i morgon. Kanske golf på söndag. Eller träning. Eller fika med guddottern

untitled

Bild från förra helgens party. Har inte alla vänner som klär ut sig till smurfar:-)