livet

Ab vs FUCK YOU C

Igår förlorade hon sin strid. Nästan på dagen tre år efter diagnosen dog fru H av sin hjärntumör. 50 år gammal. Två söner- 20 och 17. Make, mamma, syster. Och vi vänner. Vi står kvar o ser förvånade ut. Inte fan kunde hon dö? Men det gjorde hon. Just nu kanske det var fridsamt- de sista månaderna har hon inte varit medveten helt och hållet. Sjunkit djupare in i sin förvirring. Så döden var lugn och fridfull. Hon somnade in utan kamp eller smärta.

Annonser

Ab vs tillbaka i datorn

Det blev lite avbrott. Inte för att det var planerat men inspirationen tröt.

Sen senast har det varit midsommar, jag har varit i Paris och samt dagars semester i Varberg. jag har bestämt en ny fikadejt och fått snygga naglar

När jag var i New York fick jag låna en bok av fru V. Mia Törnbloms bok om självkänsla. Det var som att läsa om sig själv. Som om de använt mig som mall när de skrivit. Om varför jag varit så arg. Och ibland fortfarande är. Om varför jag reagerar på vissa sätt. Jag har inte läst hela boken men den här listan kommer jag alltid att bära med mig.

 

Ab vs privat cheer leader

Mina tankar just nu snurrar ju mycket kring självbild, självförtorende och hur jag uppfattas av andra. Min självbild är ju inte på något sätt på samma sätt som jag uppfattas har jag insett.

Gårdagens lunch var med mina gamla kollegor. Mina egna cheer leaders. Mina ego boosters. Efter lunch fick jag lite mejl… jag tror banne mig att jag skall rama in dem:-)

Duktig, social, snygg, allmänbildad, intelligent, feel-good, omtänksam, kreativ, KUL! Himla gullig och duktig och smart och trevlig och rolig och begåvad och framgångsrik och berest och påhittig och spontan

Ab vs avundsjuka

Som ni vet önskar jag av hela mitt hjärta att jag hade lämnat mitt gamla liv bakommig. Att jag inte tänkte på det längre, inte sörjde o inte saknade. Av hela mitt hjärta önskar jag ju att det var ogjort, och om så inte var fallet, att jag hade glömt bort det. Men så är det ju inte. Ständiga påminnelser om hur jag önskar att mitt liv var men inte längre är (o nej.. missförstå inte, jag vill under inga omstädnigheter ha tillbaka exmaken. Han är en klumpig oempatisk snobbistisk och elitistisk man)

Och ändå får jag ont i hjärtat när han o hon har kalas. Några av mina bekanta var där. Inga vänner så vitt jag vet. Eller att de varit på event där inte jag varit bjuden. Jag blir så där barnsligt avundsjuk. Och så skäms jag

Jag vet att jag borde sätta på min lista saker som är bra- relationen med Snygg A och StudentF, mina vänner, mitt jobb, min ambition… Men det räcker inte. Det är det som gör livet så surt. Jag vill ha mer, kanske vill jag ha allt.

Och det som gör livet surt, gör att jag inte njuter av det jag har. Att jag har ett bra liv…

 

Det krävs tanketid nu

Ab vs så jäkla trött på allt

Totalt förvirrande tankar idag.

Jag är nere på noll igen. När slutar den här bergodalbanan egentligen. Jag var inte intressant för dejten. Inte för att han var perfekt eller ens ok, men jag vill vara den som väljer. Jag vill duga för någon, betyda någon för någon.

Det är något som ändrats så mycket. Tidigare brydde jag mig inte om vad människor tyckte. Nu betyder andras åsikter allt. Jag brydde mig inte om hur jag såg ut, nu är varenda kilo viktigt. Tidigare var inte tvåsamheten viktig, just nu känns det som det är det mest viktiga i livet.

Fan va jag är trött på mig själv.

Huset i suburbia är sålt. Så skönt, då är det min gata igen. Skall vi ha gatufest där i juli:-)

Ab vs vardag

Snart är det dags för vardag igen. Kristi Himmelsfärd blev en lugn helg med lite ovanliga inslag.

Jag kom hem från Helsingfors i onsdags kväll. Landade i soffan med förkylning och pollenallergi. Torsdagen var isande kall. Handlade o fixade hemma. Träffade mamma. Fikade. Jobbade i fredags och sen middag på stan. 24 timmars förälskelse som var spännande men snabbt övergående. Det som var roligt var att jag kände något. Två år av avstängda känslor, annars hade jag aldrig kunnat läka. Föremålet var inget för mig men det var så intressant att märka att möjligheten fanns och att jag var kapabel att känna pirr.

Lördagen blev det utflykt till Vänersborg och fikadag med en gammal god väninna.

Idag är det söndag. Funderar på att träna men jag tror att min förkylning tar ut sin rätt förtfarande. Sen är det dags att jobba lite, packa och sen åka till Tyskland. Som vanligt alltså