Månad: februari 2011

Man behöver inte tacka ja till alla danser liver erbjuder

Idag pausade jag från kontoret. Åkte till Eriksberg för ett kortare mässbesök. Lite gratislunch och en inspirationsstund med Mark Levengood. Kanske inte så mycket klokskap att bära med sig hem men många goda skratt för stunden.

Det som jag fick med mig var att välja ut det som stärker och glädjer- man behöver inte tacka ja till alla danser livet bjuder upp till.

Annonser

Minnen

Jag vet att jag sagt att mitt mål är att jag så småningom skall komma ihåg de åtta åren med exmaken som ett vackert minne men den tanken blir allt mer främmande. Finns det verkligen något som har varit värt all smärta och sorg? Vad har jag fått med mig från det här egentligen?

Inga gemensamma vänner som kom från hans sida har sagt att de vill ha kvar kontakten med mig. Snarare har de totalt frusit ut mig. Jag har inte pratat med någon sedan i somras. Jag har ingen kontakt med hans familj (med ett undantag naturligtvis), ingen kontakt med grannar från suburbia.

Har jag blivit en bättre människa av vår tid tillsammans? Nej egentligen inne. Jag har blivit mer självkritisk, fått sämre självförtroende och tror inte alls lika mycket på min förmåga längre. Jag har fått lära mig att jag pratar för mycket, inte lyssnar tillräckligt, har för många åsikter, inte har vänner som duger som familj, bryr mig för mycket, är för ordentlig eller vad det nu har varit

Jag önskar att jag gjort ett annat val för åtta år sen. Att jag hade valt den andre som fanns i mitt liv då. Inte för jag vet vad som hade hänt men det känns som det hade varit ett bättre val. Då var jag 38, jag hade fortfarande valet att skaffa barn. Det valet gjorde exmaken åt mig så det blev inga. Nu är det för sent.

Bitter? Ja självklart. Och det skäms jag inte för det minsta

Men jo… något ovärderligt har jag tagit med mig. Kontakten med tonårsA o student F. Och mina BT-vänner

Satan i gatan

Jag är arg.
Riktigt jävla förbannad. Skitsur. Så där jag-skall-slå-honom-på-käften-arg.

Äntligen.

Vi är båda bjudna på ett kalas i helgen. Jag har tackat ja, han har tackat ja. Han tar med sig flickvännen. Men han kunde inte ha den goda smaken att informera mig. Att det kanske skulle kunna påverka mig. Jag har inte träffat honom sen oktober, han kanske skulle kunna tänka att jag behövde lite förvarning. Men nada, inget, nothing.

Nu har jag tackat nej- det kanske är fel men jag vill inte träffa honom eller dem för första gången inför alla människor

Hur länge skall han påverka

Han lovade mig att berätta om han träffade en ny. Att jag inte skulle vara den sista som visste. Men så var det inte… mina före detta grannar visste före mig. Han berättade på ett kalas i slutet av december för dem.. mig berättade han för i januari. De jag firade nyår med visste och kunde inte berätta för mig. Fan.. han kunde inte ens vara så ärlig mot mig

Officiella storyn är att de blev ihop på hans femtioårsdag…